Skogskyrkogården i Eksjö
Skogskyrkogården
Skogskyrkogården i Eksjö - 1 snegling mot forntidens griftegårdar...
Det som först slår mej när jag anländer till Skogskyrkogården i Eksjö är hur de vackra rundlar ock slingor som anlagts för gravvårdar påminner starkt om forntidens Domarringar. Detta intryck förstärks då jag ser den skeppsformade Smyckningsplatsen. Det är en tanke som inte släpper mej, utan mer ock mer förstärks, då jag passerar spegeldamm ock går genom skogsmark för att till sist komma till de tematiskt gestaltade "Ö-kvarteren". Här måste Asatron ock det fornnordiska bildspråket varit en stor inspirationskälla.Gravvårdar av mångahanda slag finnes på Skogskyrkogården i Eksjö. Vissa är väldigt Symbolrika - se mittenbilden (bild 3) nedan - här med DubbelFenix (som osökt för mina tankar till den Holländska staden Groningens stadsvapen), Järnkors, KaosStjärna ock KopparSpindel (min tolkning) ... Fick även en annan synpunkt när jag visade denna gravvård, ock delade mina tankar med aliaset 2dark4u:
Det är ett malteserkors, 2 tuppar och vad många ser som en kaos stjärna.
Kors oavsett är balanserat, luft, sonen om man vill se det kristet.
Tupparna påminner om Albaniens flagga
kaos stjärnan är 8:de seferott och står för tankar Merkurius orange och hör till nedre triaden i livets träd.
Kan vara järnkors, dubbelfenix har jag aldrig sett, letat bland mycket vapensköldar. Men dubbel tupp, hök, örn och andra rovfåglar.
Fenix är väldigt sällsynt.
Men oavsett fångar det livets träd i de 3 olika stegen på sitt sätt.
Fåglar = hermit
Kors = vän
Kaos = man/broder
--
Följ länken för att ta del av vad Landskapsarkitekt Maria Westerdahl skriver om Skogskyrkogårdar
~ 
~ 
(bild 2) Gravvårdar Skogskyrkogården i Eksjö ~ ..... (bild 3) ...symbolrik gravvård... ~ ? (bild 4) Kvater 33
Några Fakta om Eksjö Skogskyrkogård
År 1842 förbjöds nya begravningar på kyrkogården kring stadskyrkan i Eksjö. Samma år invigdes Sankt Lars begravningsplats vid Norrtull. Kungliga påbud hade sedan tidigt 1800-tal strävat efter att få ut begravningarna ur stadskärnorna av hänsyn till såväl platsbrist som folkhälsa. Den nya begravningsplatsen kom sedan att utökas successivt fram till 1955. Då hade man i kyrkorådet och kommunen sedan en tid börjat fundera på ett krematorium, dessutom gick det inte att ytterligare utöka Sankt Lars. År 1969 tillsatte kyrkorådet en kommitté för att utreda frågan om ny begravningsplats och krematorium. Efter ett år knöt man till sig trädgårdsarkitekt Sven A Hermelin från Stockholm. År 1974 inköptes ett väl lämpat skogsparti vid Brudbadet, kallad Stadsäga 730, vilken tillhörde Prästgården. Tillsammans med sin kollega Ulla Samuelsson utarbetade Hermelin det slutliga förslaget till begravningsplatsen. Ett varsamt gallrande av den befintliga tallskogen vidtog för att skapa en utpräglad skogskyrkogård.
Genom att röja gläntor för ett antal lagom stora gravgårdar vinner man den lilla kyrkogårdens intimitet och mänskliga skala. Planen skall vara en stomme att bygga vidare på allteftersom behov uppstår. Och den skall vara så flexibel att marken kan utnyttjas i enlighet med eventuellt ändrade begravningsformer.
Mittpunkt i anläggningen kom att bli en sank svacka invid vilken kapellkrematoriet skulle byggas och en minneslund anläggas,
”…minneslunden är avsedd att bli begravningsplatsens vackraste del där besökande kan njuta av en stunds vila och stilla kontemplation /…/ berikad med ett litet vattensystem.”
Gravplatserna ordnades i rundade bågar och cirklar ”mot en bakgrund av orörd skog och buskkompletterade bryn. Mot en sådan bakgrund kan stor variation av gravvårdar tillåtas /…/ Den mjuka bågformen i gravraderna och i de runda gläntorna har valts för att hindra utblicken över en anläggning av gravvårdar och blomsterdekorationer, som kan göra ett beklämmande intryck vare sig de är av enhetlig form och storlek eller de är alltför fantasifulla.” Här fanns en medvetenhet för att möjliggöra ett friare val av gravvård än vad som dittills varit möjligt under den uniforma efterkrigstiden.
År 1977 stod Skogskyrkogården färdig att tas i bruk. Samma år påbörjades projekteringen för ett kapell. Krematorieplanerna hade i samråd med kommunen lagts på is i avvaktande av den redan då aktuella frågan om skilsmässa mellan kyrka och stat. Arkitekt Rolf Bergh, Stockholm, var redan 1974 anlitad för att rita det tänkta kapellkrematoriet. Året därpå förelåg ett förslag som justerades 1976. Ursprungligen var kapellet tänkt att ligga i längans västra del, men centrerades då. Kapellet kom att byggas 1979–1980 och gavs utrymme för ett eventuellt framtida inhysande av krematorieugn.
Skogskyrkogården i Eksjö är en begravningsplats för alla trosriktningar. I Skogskyrkokapellet kan olika typer av begravningar ske.
I skogen alldeles utanför Eksjö ligger Skogskyrkogården. Sväng av i rondellen vid polishuset mot Västra brudbadet och följ Kapellvägen så kommer du till Skogskyrkogården.
Skogskyrkokapellet ligger mitt på Skogskyrkogården. Kapellet är öppen för besök vardagar när kyrkogårdspersonalen finns på plats och ingen begravning pågår.
Skogskyrkogården tar ca 0,28 km² mark i anspråk (Eniro 2013). Skogskyrkogården har liksom S:t Lars kyrkogård kistgravplatser, urngravplatser, minneslund och askgravlund men på Skogskyrkogården finns även särskilda begravningsplatser för muslimer samt för människor som inte tillhör något trossamfund. På området finns ett kapell som kan upplåtas till alla typer av begravningsceremonier. (Svenska kyrkan 2012c)
Skogskyrkogården är anlagd i befintlig skogsmark i utkanten av Eksjö intill två större riksvägar. Tillfartsvägen fungerade tidigare som genomfartsled men är numera en återvändsgata. Inga andra verksamheter finns på denna del av gatan. Vägnätet på området består dels av större asfalterade vägar anpassade för biltrafik men också mindre asfalterade vägar för gångtrafikanter och cyklister samt smala rörelsestråk för gående i naturmark.Området har två entréer vilka båda är anpassade för gångtrafikanter, cyklister och bilar. På området återfinns en mindre anlagd damm med tillströmmande bäck.
Begravningsplatsen har en enkel och friväxande miljö som upplevs välkomnande och trygg. Huvudentrén ger dock ett hårt intryck då grindstolparna är av sten, marken asfalterad och passagen stor i förhållande till platsens skala. Kapellet som är placerat i mitten av området ses ej från vägen men väl framme vid byggnaden märks korset på taket. Söder om kapellet fanns ett större öppet område vilket bland annat fungerar som minneslund.
Analys utifrån arbetets utgångspunkter
Skogskyrkogården var mångkulturell men det muslimska området var avgränsat med hjälp av en hög häck. Jag upplevde den muslimska delen som isolerad 30 då den ligger inne på Skogskyrkogården där allt annat var väldigt öppet. Kapellet som kan användas av alla religioner hade ett kors på taket vilket egentligen var den enda symbol som hittades på begravningsplatsen.
Vägnätet var tydligt uppdelat efter storlek vilket medförde en harmonisk känsla då jag förstod var jag kunde gå eller rättare sagt var bilarna inte kunde köra. Ett fåtal bilvägar fanns i området samt ett flertal bredare gång- och cykelvägar men också ett antal stigar som löpte genom skogen likt genvägar. Flera sittplatser fanns på begravningsplatsen och vid minneslunden fanns ett större område med damm anlagt för kontemplation.
Det muslimska begravningsomårdet är avgränsat med en granhäck och känns olustigt då endast ett fåtal gravar är ianspråkstagna.
Kapellet på Skogskyrkogården är utsmyckat med ett kors trots att kapellet är till för alla oavsett trostillhörighet.
Minneslunden med utsikt över ett parkliknande område ger vackra utblickar.
Gång- och cykelvägarna dominerar vägstrukturen. De är hårdgjorda och ca 3 m breda.
Upptrampade stigar kan fungera som genvägar mellan olika hårdgjorda stråk men också som flyktvägar vid ovälkomna möten.
Symbolbefriad huvudentré med en bred och öppen hårdgjord väg anpassad för fordonstrafik.
Skogskyrkogården i Eksjö finns även på Facebook. Här finns även många vackra bilder från Skogskyrkogården i Eksjö.
Skogskapellet ~ Skogskyrkogården i Eksjö
Kyrkogården från 1977 utgörs till största delen av skogsmark med huvudsakligen högstammiga tallar och sparsam undervegetation, en småländsk tallmo på sand. Formen är som en del i den naturliga karaktären oregelbunden och har endast längs entrésidan i nordväst en tydlig avgränsning i form av en gräsbeväxt jordvall.
Den ursprungliga entrén är i norr med ett fyrdelat grindparti i smide från 1977, mellan två av granitkvadrar murade stolpar. I nordväst är en ny entré från 2009 i form av en halvcirkel med murar av granit med råa ytor. Öppningen flankeras av höga huggna granitstolpar och små smidesstaket. Från båda entréerna löper asfalterade körvägar genom kyrkogården. Vidare finns ett fåtal stigar, asfalterade respektive belagda med stenmjöl. Skogskapellet ligger mitt på kyrkogården. De fyra gravkvarteren är lagda nordväst om kapellet och utgör gläntor i skogen. Det västra kvarteret har utsparade rundlar med naturmark, tallar, enar, björkar och ris, kring vilka vårdarna är placerade. Mellan rundlarna är gräsmattor. De norra kvarteren utgörs av böjda gravrader med ridåer av tallar och naturmark mellan. Gravvårdarna är som regel låga, ofta naturstenar, men det finns också en viss individuell variation. Invid entrén i nordväst är en rund gräsmatta inhägnad av en häck, vilket är det nyanlagda muslimska gravkvarteret. Där finns ännu inga vårdar. Söder om kapellet är en öppen sänka med en anlagd damm och bäck. På norra sluttningen är en minneslund i form av ett stenparti, på den södra en nyanlagd askgravlund i form av ett stenröse.
Direkt nordväst om kapellet är en öppen gräsyta med enstaka äldre tallar där klockstapeln är placerad. Väster om kapellet är en något avskild parkeringsyta och i öster ekonomigård.
Anläggningsnamn: Eksjö kn, VÄSTRA BRUDBADET 1:2 SKOGSKAPELLET
Den "riktiga" invigningen av Skogskapellet & Skogskyrkogården i Eksjö hölls på Annandag Pingst 1980.
Klockstapeln som står mittemot ingången till Skogskapellet. Klockan, som gjutits av Bergholtz i Sigtuna, har inskriptionen "Jag är Uppståndelsen och Livet. Den som Tror på Mig, Han skall Leva, om Han än Dör. Joh 11:25"
TrädgårdsArkitekt Sven A Hermelin
”Platsens förutsättningar skall tas tillvara och vara en utgångspunkt för gestaltningen.”
från Wikipedia:
Sven August Hermelin, född 12 december 1900 på Vallnäs gård i Östergötland, död 28 april 1984 i Djursholm, var en svensk friherre och trädgårdsarkitekt.
Från 1919 praktiserade Hermelin några år, och kom 1922 till trädgårdsinstitutet i Bad Köstritz i Thüringen i Tyskland. År 1924 tog han trädgårdsarkitektexamen och året därpå blev han lärare på Önnestad kvinnliga trädgårdsskola.
År 1926 startade Hermelin egen verksamhet som konsulterande trädgårdsarkitekt i Stockholm, där han bland annat ritade en hel del villa- och herrgårdsträdgårdar. Hermelin var den förste i landet som kunde leva endast på att vara trädgårdsarkitekt. Han ritade Marabouparken och Lötsjön i Sundbyberg.
Sven Hermelins arbeten präglades av känsla och respekt för de naturliga och kulturella förutsättningar, som varje objekt erbjöd, samt en stor hänsyn till nyttjarens behov. Detta gav hans arbeten tydliga särdrag. Innehållet och strukturen i hans tidiga anläggningar kan ibland tolkas som påverkan av funktionalismen. Sven Hermelin rättade sig dock knappast efter rådande stilriktningar.
Från 1934 och 25 år framöver ansvarade Hermelin för undervisningen i trädgårdsarkitektur på Alnarp. Han fungerade för många elever som en länk mellan utbildning och arbetslivet.
Sven Hermelin var sedan 1928 gift med Kerstin Haglund (1903-95).
från Sven A Hermelin AB:
Sven A Hermelin AB bygger på en verksamhet som grundades 1926, Sven Hermelin etablerade då ett kontor och sin roll som konsulterande trädgårdsarkitekt i Stockholm, där han bland annat ritade villa- och herrgårdsträdgårdar och parker. Sven Hermelin var den förste i landet som kunde leva endast på att vara trädgårdsarkitekt vilket gör kontoret till Sveriges första landskapsarkitektkontor. 1941-68 arbetade han i kompanjonskap med Inger Wedborn och under denna tid hette företaget Hermelin & Wedborn AB. På kontoret kom under åren ett stort antal landskapsarkitekter att arbeta, bl.a. Per Åke Friberg, Sylvia Gibson, Gunnar Martinsson och Sven Ingvar Andersson. Efter Sven Hermelins bortgång 1984 förs företaget vidare under samma namn.
Sven Hermelin blev en portalgestalt inom svensk landskapsarkitektur under 1900-talet. Hermelin var ung trädgårdsarkitekt när funktionalismen var ny. Han ville, olikt de flesta, inte bli placerad i vare sig det ena eller andra stilfacket, varken traditionalist eller funktionalist.
Han valde en mer pragmatisk inställning som han skulle arbeta för livet igenom. Sven Hermelins arbeten präglas av känsla, respekt och ödmjukhet inför platsen och han menade att det låg i landskapsarkitektens ansvar att förstå och tolka landskapets naturliga och kulturella förutsättningar i praktiskt arbete. Gestaltningen hade också en tydlig utgångspunkt med människans i centrum, med en stor hänsyn till nyttjarens behov. Han ansåg att de gröna platserna och landskapsarkitekturen skulle erbjuda en avslappnande kontrast till stadens och vardagslivets stress.
Utöver sitt arbete som projekterande landskapsarkitekt utbildade Sven Hermelin en hel generation blivande yrkesmän i trädgårdskonst på Alnarp. Från 1934 och 25 år framöver ansvarade Hermelin för undervisningen i landskapsarkitektur på Alnarp. Han fungerade för många elever som en länk mellan utbildning och arbetslivet. 1983 promoverades Sven Hermelin som hedersdoktor.
Sven Hermelin gjorde en viktig insats i både svenska och internationella yrkesorganisationer och miljövårdssammanslutningar. Han var också en flitig skribent i facktidskrifter. Trots sin betydelse i fackkretsar förblev han okänd för en bredare allmänhet.
Ritningsarkivets äldsta arbeten är daterade i slutet av 1920-talet. Bland Sven Hermelins mest framstående arbeten kan nämnas Marabous skulpturpark och Lötsjöparken, båda i Sundbyberg, bostadsområdet Gröndal i Stockholm, Kyrkparken i Sandviken och restaureringen av Hässelby slottspark i Stockholm. Mest erkänd blev dock Hermelin för sitt arbete med natur- och landskapsvård och han kom att bli en av de första och främsta att förena trädgårds- och landskapsarkitektur med en modern syn på ekologiska frågor.
Andra källor om Sven A Hermelin:
Arkitekt Rolf Bergh
från Wikipedia:
Rolf Bergh, född 11 februari 1919 i Forshem, Skaraborgs län, död 2 november 2005 i Täby, Stockholms län, var en svensk arkitekt.
Bergh kom att utmärka sig som "kyrkoarkitekt". Han ledde flera restaureringar av äldre kyrkor, bland annat Mariestads domkyrka (1955), Älvros nya kyrka (1957) och Skellefteå landsförsamlings kyrka (1964). Som arkitekt intresserade han sig speciellt för själva kyrkorummet, och dess gestaltning utifrån liturgiska utgångspunkter. Hans första egna kyrkobyggnader kom främst att vara byggda i tegel och betong. Exempel på dessa är Friggeråkers kyrka (1955), Sankt Botvids kyrka i Oxelösund (1957), Allhelgonakyrkan i Ljungsbro (1962), Sankta Birgitta kyrka i Stockholm (1962) och Aspeboda kyrka (1963).
Under 1960-talet utformade han tillsammans med Sigtunastiftelsens Olov Hartman en typ av flyttbar/monteringsbar så kallad vandringskyrka; studiokyrkan. Studiokyrkan skulle både kunna flyttas, och enkelt möbleras om invändigt för att användas av olika liturgier, därav namnet. Den första av dessa byggdes 1966 på Munkholmen i Sigtuna. Dessa prefabricerade träkyrkor, som byggdes på flera platser runt om i landet, kom att ha i stort samma utformning och exteriöra utseende. Exempel på dessa är Vendelsö kyrka i Haninge (1967), Resarö kapell i Vaxholm (1968), Viksjö kyrka i Järfälla (1971), Sankta Anna kyrka i Ramsberg (1972) och Hällabrottets kyrka i Kumla (1974).
Andra källor om Rolf Bergh:
Några citat om Skogskyrkogården ur Den svenska skogskyrkogården - en bild från norr till söder / Stad & Land nr 136 / Maria Westerdahl
? - Skogskapellet i Eksjö Skogskyrkogård (bild 5)
photo af Lennarrrt.xyz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar